Dana Sederowsky will present three new works at the Hasselblad Center, all part of the extensive project SPECIAL ANNOUNCEMENTS. The works are in the genre of video performance, and the artist alone appears in front of the camera.

Sederowsky has used the same rigorous system of rules in all of her video works since she began this project in 2006. The video camera is to be still and portray its object without cuts, for a maximum of ten minutes. The background should be monochrome. Sederowsky should only use her own body and only perform text she has written herself.

Within this set of rules she has used a mosaic of means in her attempts to understand how the voice and the face create meaning. Sederowsky’s own voice and face compose the main material for the work of art, and like language, take on its meaning through use.
There is no contradiction in Sederowsky’s works between the power of speech used to conceal and to reveal. The red lips and the striking eye shadow that mark the mouth and the gaze, as well as the swept-back hair all enhance the impression of the facial movements.

In the three new works, with the joint title HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS, Sederowsky returns to the three aesthetic techniques that have characterized the series in its entirety to date: repetition, stuttering and self-appellation. All three methods contribute to making the meaning of what is actually said ambiguous. The facial expressions, like the words that are pronounced, shift and fragment.

In HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS the viewer encounters the artist’s character, for instance, upside down, with closed eyes repeating the same short declaration about the situation, and unfaltering: “There is nothing behind me, there is no one in front of me.”

In another piece we see her at first miming a classical gesture for film photography, and then she gets caught stammering in the midst of pronouncing the phrase: “This is a still photograph.” In a third piece we see the face literally bang the camera, head on, maximizing an underlying tension that has been latent in all the previous works in the series.

Fredrik Svensk, art critic

På Hasselblad Center presenterar Dana Sederowsky tre nya verk i det omfattande projektet SPECIAL ANNOUNCEMENTS. Verken tillhör genren video performance, och det är konstnären själv som uppträder framför kameran.

I alla videoverk sedan projektet startade 2006, har Sederowsky utgått från samma tydliga regelverk. Kameran ska stå stilla och avbilda sitt objekt utan avbrott, i max tio minuter. Bakgrunden ska vara monokrom, Sederowsky ska bara använda sin egen kropp, och bara framföra text som hon själv har skrivit.

Inom detta ramverk möter vi en mosaik av försök att undersöka hur rösten och ansiktet skapar mening. Och det är alltså Sederowskys egen röst och egna ansikte som här utgör det huvudsakliga materialet för konstverket. Och liksom med språket så är det genom att använda det som det får sin mening. Det finns i Sederowskys arbete ingen motsättning mellan språkets förmåga att dölja något och dess förmåga att synliggöra.
De röda läpparna och den kraftiga ögonskuggan framhäver mun och blick, och det stramt bakåtkammade håret förstärker intrycket av ansiktsdragens rörelser.

I de tre nya verken, som tillsammans bär titeln HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS, återkommer Sederowsky till tre estetiska grepp som kännetecknat serien i sin helhet så här långt: upprepningen, stamningen och självbenämning. Alla dessa tre metoder gör att meningen med vad som faktiskt sägs osäkras. Ansiktets uttrycksformer liksom de ord som uttalas förskjuts och fragmenteras.

I HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS möter vi bland annat konstnärens karaktär, upp-och-nedvänd med slutna ögon repetera samma korta utsaga om sin situation, utan att staka sig: ”There is nothing behind me, there is no one in front of me”.

I ett annat verk ser vi henne först mimande en klassisk filmfotografgest, för att sedan fastna stammande mitt i uttalet av frasen: ”This is a still photograph”. Och i ett tredje möter vi ansiktet bokstavligen skalla kameran. Här maximerar Sederowsky ett spänningsmoment som legat latent i samtliga tidigare verk i serien.

Fredrik Svensk, konstkritiker

Dana Sederowsky will present three new works at the Hasselblad Center, all part of the extensive project SPECIAL ANNOUNCEMENTS. The works are in the genre of video performance, and the artist alone appears in front of the camera.

Sederowsky has used the same rigorous system of rules in all of her video works since she began this project in 2006. The video camera is to be still and portray its object without cuts, for a maximum of ten minutes. The background should be monochrome. Sederowsky should only use her own body and only perform text she has written herself.

Within this set of rules she has used a mosaic of means in her attempts to understand how the voice and the face create meaning. Sederowsky’s own voice and face compose the main material for the work of art, and like language, take on its meaning through use.
There is no contradiction in Sederowsky’s works between the power of speech used to conceal and to reveal. The red lips and the striking eye shadow that mark the mouth and the gaze, as well as the swept-back hair all enhance the impression of the facial movements.

In the three new works, with the joint title HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS, Sederowsky returns to the three aesthetic techniques that have characterized the series in its entirety to date: repetition, stuttering and self-appellation. All three methods contribute to making the meaning of what is actually said ambiguous. The facial expressions, like the words that are pronounced, shift and fragment.

In HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS the viewer encounters the artist’s character, for instance, upside down, with closed eyes repeating the same short declaration about the situation, and unfaltering: “There is nothing behind me, there is no one in front of me.”

In another piece we see her at first miming a classical gesture for film photography, and then she gets caught stammering in the midst of pronouncing the phrase: “This is a still photograph.” In a third piece we see the face literally bang the camera, head on, maximizing an underlying tension that has been latent in all the previous works in the series.

Fredrik Svensk, art critic

På Hasselblad Center presenterar Dana Sederowsky tre nya verk i det omfattande projektet SPECIAL ANNOUNCEMENTS. Verken tillhör genren video performance, och det är konstnären själv som uppträder framför kameran.

I alla videoverk sedan projektet startade 2006, har Sederowsky utgått från samma tydliga regelverk. Kameran ska stå stilla och avbilda sitt objekt utan avbrott, i max tio minuter. Bakgrunden ska vara monokrom, Sederowsky ska bara använda sin egen kropp, och bara framföra text som hon själv har skrivit.

Inom detta ramverk möter vi en mosaik av försök att undersöka hur rösten och ansiktet skapar mening. Och det är alltså Sederowskys egen röst och egna ansikte som här utgör det huvudsakliga materialet för konstverket. Och liksom med språket så är det genom att använda det som det får sin mening. Det finns i Sederowskys arbete ingen motsättning mellan språkets förmåga att dölja något och dess förmåga att synliggöra.
De röda läpparna och den kraftiga ögonskuggan framhäver mun och blick, och det stramt bakåtkammade håret förstärker intrycket av ansiktsdragens rörelser.

I de tre nya verken, som tillsammans bär titeln HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS, återkommer Sederowsky till tre estetiska grepp som kännetecknat serien i sin helhet så här långt: upprepningen, stamningen och självbenämning. Alla dessa tre metoder gör att meningen med vad som faktiskt sägs osäkras. Ansiktets uttrycksformer liksom de ord som uttalas förskjuts och fragmenteras.

I HASSELBLAD ANNOUNCEMENTS möter vi bland annat konstnärens karaktär, upp-och-nedvänd med slutna ögon repetera samma korta utsaga om sin situation, utan att staka sig: ”There is nothing behind me, there is no one in front of me”.

I ett annat verk ser vi henne först mimande en klassisk filmfotografgest, för att sedan fastna stammande mitt i uttalet av frasen: ”This is a still photograph”. Och i ett tredje möter vi ansiktet bokstavligen skalla kameran. Här maximerar Sederowsky ett spänningsmoment som legat latent i samtliga tidigare verk i serien.

Fredrik Svensk, konstkritiker